Wanja, 72, tar 115 kg i benböj

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4251856.ab

You can, if you want!

Svensk-Amerikas störste son.

Till minne av en stor personlighet,John A. (Albert) Johnson .

Even if he had not been the first Minnesota-born governor, the first to serve a full term in the present state capitol, and the first to die in office, John Johnson would still be remembered as one of the state's most courageous and charismatic leaders. He also was the first Minnesota governor to bask, fleetingly, in the national spotlight when he sought the 1908 Democratic presidential nomination but lost to William Jennings Bryan.

http://www.mnhs.org/people/governors/gov/gov_18.htm

http://query.nytimes.com/mem/archive-free/pdf?res=990CE3DF143EE233A25751C2A9659C946997D6CF

”Jag har början till en dödlig sjukdom”

Johanne Hildebrandt har rökt sedan hon var 14 år – nu kommer domen: Förstadie till lungsjukdomen kol

Krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt fyllde 44 år och insåg att hennes kropp är ett slagfält.

I dag berättar hon om hur fienden rökning listigt har smugit sig på, förgiftat och skadat hennes kropp för livet.

Det är hög tid att gå till motangrepp.

Läs Johanne Hildebrandts artikelserie.

Den är på liv och död.

Handlar den om dig också?

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4179822.ab

 

Om Holger Drachman

En dansk poet ( 1846-1908) som jag gillar många av hans dikter.

Her jeg jordes vil i Sandetunder Havets aabne Rhed;Bølgens Brusen vil mig
holdevaagen i al Evighed. Gennem Natten vil jeg høreDødningtorden rulle hen.Det
er mine egne Sange;Havet føder dem igen.
Af Havstokken fra Sange ved Havet
(1877)

läs mer om honom här:

http://www.e-poke.dk/drachmann.asp

Enkan Tröst

Det börjades uti klädning hvit,

i glada förhoppningsvåren;

ack, glädjens skrud är snart tunn af slit,

och leendet stelnar i tåren.

Hur ljuft begagna sin flitiga nål

och på sin brudddrägt tänka!

Nu är en brödbit hennes mål

som ensam, sörjande enka.

Ensam? - ack ja! i sitt trånga rum

hon kämpar med sina tankar.

bristen gör sjuk och tåren gör stum,

och minnet omkring henne vankar.

Ensam? - ack nej! i sin fattiga vrå,

der andras drägt hon skall sömma,

hon har sitt ansvar och pligter för två-

hon får icke sörja och drömma.

Och hvarje gång handen sjunker ned,

hon åter sömnaden fattar:

ty hvarje gång enkans öga sved,

det ler: som det barnet skrattar!

Det ler åt dockan i pallen der,

hvars gråt nu flickan vill stilla,

det ler åt den präktige gossen här,

som är hans afbild lilla.

Svartklädd sitter hon dag och natt

och sömmar på andras kläder-

sömmar och syr för den dyraste skatt,

som än någon moder gläder.

Och tiden glider, och åren gå

och läka så smått hennes hjerta,

till dess de båda på golfvet förstå

att lindra en enkas smärta.

Till dess hon sjelf uti lifvets höst

får se den kommande våren:

re´n fins för den sörjande enkan tröst

och glädje som torkar tåren!

Holger Drachmann.

Guds godhet

Vem gjorde skyn så klar och blå

och ängens mark så grön?

Vem lärde blomman dofta så

och le i skrud så skön?

Vem har väl fågeln vingar skänkt

och lärt den sång så klar?

Vem har de rika färger stänkt

på fjärilns vingepar?--

Det var vår Gud.

O, sjung hans namn med glädjeljud!

Vem lät i himlens höga sky

den sköna solen le,

som strålar varje morgon ny

och gläder allt vi se?

Vem skänkte månens milda glans

åt nattens dunkelhet?

Vem gav den gyllne stjärnekrans

en sådan härlighet?--

Det var vår Gud.

O,sjung hans namn med nyfött mod!

Vem gjorde berg och kullar små

och källor i vår dal

och hjördar, som på bergen gå,

och vinden ljuv och sval?

Vem har väl skapat dig och mig?

Vem skänkte kropp och själ

att i hans godhet fröjda sig 

och vinna evigt väl?---

Det var vår Gud.

O, sjung med tacksamt hjärtas ljud!

av Betty Ehrenborg

ur Läsebok för folkskola, 1928 , avd 1

Rågen

Rågen susar, 

rågen susar,

vinden går i ax och strå,

alla blommar höra på.

Lyss till orden!

Djupt till jorden 

blev jag sådd en dag i höst.

..................................

.................................

                                                                                                                    

                                                                       Blommornas bok,

                                                                       Jeanna Oterdahl.

...där dungen är mig kär,

I en björkdunge vid Alsters herregård är en väldig minnessten  rest över Gustav Fröding, den store diktaren, som är född här. I stenens grova yta har bildhuggaren ristat in några figurer från Frödings diktning: det klumpiga bergtrollet, den fagra prinsessan, ett ungt människopar. På ena sidan av stenen kan man läsa följande rader, som Fröding författat:

          >>Och här är dungen , där göken gol--

                små töser sprungo här

                med nakna fötter och trasiga kjol

                att plocka dungens bär.

               Och här var det skugga, och här var det sol,

               och här var det gott om nattviol--

               den dungen är mig kär,

               min barndom susar där.>> 

                      ur Läsebok För Folkskolan , 1931

                           avd 2:1 , sida 205

Varer svenske!

Varer svenske!


Unga släkte, du som träder
stolt en dag för framtids dörr,
minns i sol och minns i skugga
ädelt vlaspråk ifrån förr!


Gamla konung Gösta sade:
"Varer svenska!" Dessa ord
innefatta tro och kärlek
till den karga svenska jord.


Varer svenske! Hör, det klingar
liksom rassel utaf svärd,
när i blod de mörka bergsmän
gåfvo friheten sin gärd!


"Varer svenske!" Som en lösen
dånar det en aftonstund,
när den unge Karl den elfte
intog höjderna vid Lund.


Vid Svensksund, när Finska viken
färgades som vallmo röd,
genom dundret från kanoner
"varer svenske!" trotsigt ljöd.


Jämt när landet var i fara,
när det kräfde skydd och huld,
kunde konung Göstas valspråk
icke vägas upp med guld.


Det betydde stål i eggen,
det betydde mod i barm -
offer för en älskad moder,
som var stolt, som hon var arm.-


Länge, länge konung Gösta
hvilat i sin sarkofag,
men hans gamla lösen lefver
manande ännu i dag.


Varer svenske! Verkligheten,
bärande förförisk dräkt,
får ej ympas in i blodet
på vår unga svenska släkt.


Fosterlandet nu ej kräfver
sina söners lif och blod,
men det kräfver liksom fordom
plikttrohet och mannamod.


Fäderns allvar, fäderns kärlek
lyse oss på vägen fram,
att ej blå och gula fanor
höljas någonsin af skam!


Gyllene Liljor
utvalda dikter af Daniel Fallström

Du Sveriges bygd.

Du Sveriges bygd, du stilla land

med vita björkar över strand,

ed ljusa hagar, röda tjäll

och gökens rop i sommarkväll;

du julens land med vintersnö,

med stjärnor över frusen sjö,

med bjällerklang ur furuskog,

där malmen bröts till harv och plog;

du land, där vi som barn ha lekt,

du land, där moders hand oss smekt;

var än i fjärran går vår stig,

vi längta hem, ja, hem till dig.

                                                                         Birger Mörner (född 5 maj 1867 i Nora, död 10 mars 1930 i Flen).

http://www.ub.oru.se/templates/oruExtNormal____41544.aspx