Israelisk militär medgav i helgen att man tagit organ från kroppar utan medgivande från anhöriga.
Amerikanska nyhetsbyrån AP lade i går kväll ut nyheten om att läkare på Israels rättsmedicinska institut Abu Kabir tagit hornhinnor, hjärtklaffar, hud och bendelar utan tillstånd i samband med obduktioner under 80- och 90-talet.
måndag 21 december 2009
torsdag 17 december 2009
tisdag 8 december 2009
lördag 14 november 2009
torsdag 5 november 2009
lördag 10 oktober 2009
En bra sjöman
För ser ni , gossar, en bra sjöman är aldrig rädd; han fruktar Gud, men när han
har tagit in revet, skrattar han trollen i skägget.
Z.Topelius "Läsning för barn"
torsdag 8 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
Sånger om kärlek, Eeva Kilpi
Lånade denna diktsamling igår från biblioteket.
Mycket fin samling tycker jag.
Vilken förmåga har Eeva att beskriva känslona.
Hon har säkert en otroligt känslig själ.
Hon påminner mig om Nizar Qabani blandannat.
Tack Eeva för den njutning jag upplevde under läsning av Dina dikter.
Mycket fin samling tycker jag.
Vilken förmåga har Eeva att beskriva känslona.
Hon har säkert en otroligt känslig själ.
Hon påminner mig om Nizar Qabani blandannat.
Tack Eeva för den njutning jag upplevde under läsning av Dina dikter.
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Den yttersta Friheten
Allt kan man ta ifrån människan
Utom en sak- den yttersta friheten
att välja förhållingssätt
till det som livet för sig
viktor Frankl, ur "livet måste ha mening"
måndag 13 april 2009
Är du tacksam? "mycket berörande".
Bror Ubeidas fru har gått bort efter en tids sjukdom. Må Allah ge henne paradiset, amin! Efter en sådan prövning ställer bror Ubeida oss frågan den centrala frågan; är du tacksam över Allahs gåvor. Påminnelsen hölls i Uppsala under seminariet Enad Ummah som arrangerades av Muslimska Ungdomsföreningen i Uppsala.
Klicka här för att lyssna på föreläsning.
onsdag 25 mars 2009
torsdag 19 mars 2009
måndag 16 mars 2009
lördag 14 mars 2009
Snöflingorna
Snöflingorna
Myriader fångna
förvista andar
till jorden sjunka
från skaparns famn
och le och gråta
och älska, lida
och blomma, vissna
i mänskohamn.
Hvarenda ande
bär stum inom sig
ett mänskohjärta,
en själ så varm.
Hvartenda hjärta
bär i sitt sköte
en värld af tankar
i mänskobarn.
Så födas ständigt
myriader tankar,
millioner suckar
i hvar sekund
och stiga uppåt
till deras ursprung
som lätta dimmor
i morgonstund.
Och Gud allsmäktig
han väger dessa
myriader tankar,
dem ingen vet.
De onda strör han
att dö i natten,
de goda blomma
i evighet.
Men de millioner,
som icke onda
och icke goda
ur hjärtat gå,
fåfänga, toma,
förflugna tankar,
dem låter Herren
en tid bestå.
Dem låter Herren
i vinterfrosten
som flingor snöga
ifrån hans tron.
Och när en solblick
af himlens öga
ser ned på flingan,
så smälter hon.
Så smälta alla
förflugna, toma,
fåfänga tankar
för sol och vår.
Den suck, som icke
för himlen duger,
skall dö förgråten
som flingans tår.
Zacharias Topelius, 1860. Sånger II.
(Inf. 2007-10-28, rev. 2007-12-07.)
fredag 27 februari 2009
Såret
Skadan är stor...
Såret är djupt...
Tiden rinner...
Snön täcker allt...
Såret djupt inne..
Det läker aldrig.
tisdag 24 februari 2009
måndag 23 februari 2009
söndag 22 februari 2009
Ur "Ljungars Saga"
" Vidskepelsen är lika gammal som världen och skall aldrig kunna fullkomligt utrotas, så länge världen står. Den antager endast under olika tider olika form. Vid tiden för denna berättelse hade katolska läran i Finland, långt ifrån att förmå med roten upprycka den gamla hedniska vatron, endast förökat den med egna tillsatser, varav hände sig att folktron i landet ännu kort före reformationen -- och mångenstädes ännu långt senare-- utgjorde en besynnerlig blandning av hednisk och kristen vidskepelse. När konungar och hövdingar, biskopar och lärde fullt och fast trodde på trolldom och signerier, häxor och tomtar, näckar och skogsrån; ja, när religionen själv till största delen bestod av legender om Sankt Erik, Sankt Olof, Sankt Henrik, Sankt Hemming och otaliga andra helgon med deras reliker och underverken på deras gravar; vad kunde man vänta av det godtrogna folket, som med eller utan avsikt hölls i den grövsta okunnighet? Ingen lärer därför undra, att en gammal laxfiskare och en fattig mjölnaregosse. trodde på hednisktotyg i skogen likså visst som att Sankt Henriks ben hade botat bilnda och lama; och om förnäma herrars barn visste något mera än de, så bestod deras större kunskap blott i ett förråd av sådana underliga släktsagor, som aldrig saknades och utgjorde en sorts ny trosartikel i de gamla riddareborgarna"
Jag vet att gamla råttor ha hvassa tänder.
Jag vet att den kvast, som blifvit sotig i ugnen, sköljs
icke ren med aftondagg. Jag vet att hjörnens ungar
icke gärna gå till det ide, där deras fader är dräpt.
Den benägne läsaren, som funnit så många oförklarliga,
för att ej säga öfvernaturliga händelser i denna
berättelse, skall kanske icke finna detta mera sällsamt,
än mycket annat. Tiden var så till sitt innersta genomträngd
af allt slags vidskepelse, hednisk och katolsk
vantro om hvarandra, att alla dessa företeelser hade
däri sin sanning och verklighet. Tron, som försätter
berg, är alltså i stånd att rubba naturens kända lagar,
och det som en tid eller en människa fullt och fast
tror, det är för den tiden och för den människan fullt
och fast verkligt.
Ljungars Saga
Fulminat, fulget, refulget
Vårt Hems Förlag , Stockholm 1928. 350 sidor.
Jag läste denna vecka den här romanen, skriven av kära skalden Z Topelius. Den är skriven på ett fint, detaljrikt språk. En spännande historisk roman som handlar om Ljungars , ett adel ätt i Finland och deras öde under en orolig tid under1500-talet. Riddare, knekter, krig, förräderi, katolska kyrkan , biskop Arvid Krurck, Fru Ursula, Birger och Beata, David, Nådendal kloster, Ljungars Vita Flicka, och Ljungars källa. Sagan är blandat med folks vidskepelser och folk tro på ett sätt som gör den rolig och spännande.
tisdag 17 februari 2009
Skalden Z Topelius
Zacharias Topelius, eller Zachris Topelius, född 14 januari 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, Finland, var en finlandssvensk författare, tidningsman och historiker. Släktens gamla finskspråkiga släktnamn var Toppila. Sedan var namnet Toppelius på latin. Zacharias Topelius fader ändrade namnet till Topelius. Topelius var son till en provinsialläkare och växte upp på Kuddnäs gård i Nykarleby. Han gick en tid i skola i Uleåborg och var privatelev hos J.L. Runeberg i Helsingfors där han blev student 1833. I juni samma år skrev han in sig i Österbottniska avdelningen och i oktober inledde han studierna vid universitetet. Topelius blev fil. kand. år 1840 och fil. dr. 1847 i historia. Han var redaktör för Helsingfors Tidningar 1841-1860. Extraordinarie professor i finsk historia vid Helsingfors universitet blev han år 1854, och år 1863 ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia, senare professor i allmän historia. Han var universitetets rektor 1875-1878. (Källa: Svenska Wikipedia)
torsdag 12 februari 2009
söndag 8 februari 2009
tisdag 3 februari 2009
lördag 24 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Svensk-Amerikas störste son.
Till minne av en stor personlighet,John A. (Albert) Johnson .
http://query.nytimes.com/mem/archive-free/pdf?res=990CE3DF143EE233A25751C2A9659C946997D6CFEven if he had not been the first Minnesota-born governor, the first to serve a full term in the present state capitol, and the first to die in office, John Johnson would still be remembered as one of the state's most courageous and charismatic leaders. He also was the first Minnesota governor to bask, fleetingly, in the national spotlight when he sought the 1908 Democratic presidential nomination but lost to William Jennings Bryan.
onsdag 14 januari 2009
”Jag har början till en dödlig sjukdom”
Johanne Hildebrandt har rökt sedan hon var 14 år – nu kommer domen: Förstadie till lungsjukdomen kol
Krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt fyllde 44 år och insåg att hennes kropp är ett slagfält.
I dag berättar hon om hur fienden rökning listigt har smugit sig på, förgiftat och skadat hennes kropp för livet.
Det är hög tid att gå till motangrepp.
Läs Johanne Hildebrandts artikelserie.
Den är på liv och död.
Handlar den om dig också?
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4179822.ab
Om Holger Drachman
En dansk poet ( 1846-1908) som jag gillar många av hans dikter.
Her jeg jordes vil i Sandetunder Havets aabne Rhed;Bølgens Brusen vil mig
holdevaagen i al Evighed. Gennem Natten vil jeg høreDødningtorden rulle hen.Det
er mine egne Sange;Havet føder dem igen.
Af Havstokken fra Sange ved Havet
(1877)läs mer om honom här:
Enkan Tröst
Det börjades uti klädning hvit,
i glada förhoppningsvåren;
ack, glädjens skrud är snart tunn af slit,
och leendet stelnar i tåren.
Hur ljuft begagna sin flitiga nål
och på sin brudddrägt tänka!
Nu är en brödbit hennes mål
som ensam, sörjande enka.
Ensam? - ack ja! i sitt trånga rum
hon kämpar med sina tankar.
bristen gör sjuk och tåren gör stum,
och minnet omkring henne vankar.
Ensam? - ack nej! i sin fattiga vrå,
der andras drägt hon skall sömma,
hon har sitt ansvar och pligter för två-
hon får icke sörja och drömma.
Och hvarje gång handen sjunker ned,
hon åter sömnaden fattar:
ty hvarje gång enkans öga sved,
det ler: som det barnet skrattar!
Det ler åt dockan i pallen der,
hvars gråt nu flickan vill stilla,
det ler åt den präktige gossen här,
som är hans afbild lilla.
Svartklädd sitter hon dag och natt
och sömmar på andras kläder-
sömmar och syr för den dyraste skatt,
som än någon moder gläder.
Och tiden glider, och åren gå
och läka så smått hennes hjerta,
till dess de båda på golfvet förstå
att lindra en enkas smärta.
Till dess hon sjelf uti lifvets höst
får se den kommande våren:
re´n fins för den sörjande enkan tröst
och glädje som torkar tåren!
Holger Drachmann.
tisdag 13 januari 2009
Guds godhet
Vem gjorde skyn så klar och blåoch ängens mark så grön?Vem lärde blomman dofta såoch le i skrud så skön?Vem har väl fågeln vingar skänktoch lärt den sång så klar?Vem har de rika färger stänktpå fjärilns vingepar?--Det var vår Gud.O, sjung hans namn med glädjeljud!Vem lät i himlens höga skyden sköna solen le,som strålar varje morgon nyoch gläder allt vi se?Vem skänkte månens milda glansåt nattens dunkelhet?Vem gav den gyllne stjärnekransen sådan härlighet?--Det var vår Gud.O,sjung hans namn med nyfött mod!Vem gjorde berg och kullar småoch källor i vår daloch hjördar, som på bergen gå,och vinden ljuv och sval?Vem har väl skapat dig och mig?Vem skänkte kropp och själatt i hans godhet fröjda sigoch vinna evigt väl?---Det var vår Gud.O, sjung med tacksamt hjärtas ljud!
av Betty Ehrenborg
ur Läsebok för folkskola, 1928 , avd 1
lördag 10 januari 2009
Rågen
Rågen susar,rågen susar,vinden går i ax och strå,alla blommar höra på.Lyss till orden!Djupt till jordenblev jag sådd en dag i höst....................................................................
Blommornas bok,
Jeanna Oterdahl.
...där dungen är mig kär,
I en björkdunge vid Alsters herregård är en väldig minnessten rest över Gustav Fröding, den store diktaren, som är född här. I stenens grova yta har bildhuggaren ristat in några figurer från Frödings diktning: det klumpiga bergtrollet, den fagra prinsessan, ett ungt människopar. På ena sidan av stenen kan man läsa följande rader, som Fröding författat:>>Och här är dungen , där göken gol--små töser sprungo härmed nakna fötter och trasiga kjolatt plocka dungens bär.Och här var det skugga, och här var det sol,och här var det gott om nattviol--den dungen är mig kär,min barndom susar där.>>ur Läsebok För Folkskolan , 1931avd 2:1 , sida 205
onsdag 7 januari 2009
Varer svenske!
Varer svenske!
Unga släkte, du som träder
stolt en dag för framtids dörr,
minns i sol och minns i skugga
ädelt vlaspråk ifrån förr!
Gamla konung Gösta sade:
"Varer svenska!" Dessa ord
innefatta tro och kärlek
till den karga svenska jord.
Varer svenske! Hör, det klingar
liksom rassel utaf svärd,
när i blod de mörka bergsmän
gåfvo friheten sin gärd!
"Varer svenske!" Som en lösen
dånar det en aftonstund,
när den unge Karl den elfte
intog höjderna vid Lund.
Vid Svensksund, när Finska viken
färgades som vallmo röd,
genom dundret från kanoner
"varer svenske!" trotsigt ljöd.
Jämt när landet var i fara,
när det kräfde skydd och huld,
kunde konung Göstas valspråk
icke vägas upp med guld.
Det betydde stål i eggen,
det betydde mod i barm -
offer för en älskad moder,
som var stolt, som hon var arm.-
Länge, länge konung Gösta
hvilat i sin sarkofag,
men hans gamla lösen lefver
manande ännu i dag.
Varer svenske! Verkligheten,
bärande förförisk dräkt,
får ej ympas in i blodet
på vår unga svenska släkt.
Fosterlandet nu ej kräfver
sina söners lif och blod,
men det kräfver liksom fordom
plikttrohet och mannamod.
Fäderns allvar, fäderns kärlek
lyse oss på vägen fram,
att ej blå och gula fanor
höljas någonsin af skam!
Gyllene Liljor
utvalda dikter af Daniel Fallström
Unga släkte, du som träder
stolt en dag för framtids dörr,
minns i sol och minns i skugga
ädelt vlaspråk ifrån förr!
Gamla konung Gösta sade:
"Varer svenska!" Dessa ord
innefatta tro och kärlek
till den karga svenska jord.
Varer svenske! Hör, det klingar
liksom rassel utaf svärd,
när i blod de mörka bergsmän
gåfvo friheten sin gärd!
"Varer svenske!" Som en lösen
dånar det en aftonstund,
när den unge Karl den elfte
intog höjderna vid Lund.
Vid Svensksund, när Finska viken
färgades som vallmo röd,
genom dundret från kanoner
"varer svenske!" trotsigt ljöd.
Jämt när landet var i fara,
när det kräfde skydd och huld,
kunde konung Göstas valspråk
icke vägas upp med guld.
Det betydde stål i eggen,
det betydde mod i barm -
offer för en älskad moder,
som var stolt, som hon var arm.-
Länge, länge konung Gösta
hvilat i sin sarkofag,
men hans gamla lösen lefver
manande ännu i dag.
Varer svenske! Verkligheten,
bärande förförisk dräkt,
får ej ympas in i blodet
på vår unga svenska släkt.
Fosterlandet nu ej kräfver
sina söners lif och blod,
men det kräfver liksom fordom
plikttrohet och mannamod.
Fäderns allvar, fäderns kärlek
lyse oss på vägen fram,
att ej blå och gula fanor
höljas någonsin af skam!
Gyllene Liljor
utvalda dikter af Daniel Fallström
Du Sveriges bygd.
Du Sveriges bygd, du stilla land
med vita björkar över strand,
ed ljusa hagar, röda tjäll
och gökens rop i sommarkväll;
du julens land med vintersnö,
med stjärnor över frusen sjö,
med bjällerklang ur furuskog,
där malmen bröts till harv och plog;
du land, där vi som barn ha lekt,
du land, där moders hand oss smekt;
var än i fjärran går vår stig,
vi längta hem, ja, hem till dig.
http://www.ub.oru.se/templates/oruExtNormal____41544.aspx
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)