Ur "Ljungars Saga"

" Vidskepelsen är lika gammal som världen och skall aldrig kunna fullkomligt utrotas, så länge världen står. Den antager endast under olika tider olika form. Vid tiden för denna berättelse hade katolska läran i Finland, långt ifrån att förmå med roten upprycka den gamla hedniska vatron, endast förökat den med egna tillsatser, varav hände sig att folktron i landet ännu kort före reformationen -- och mångenstädes ännu långt senare-- utgjorde en besynnerlig blandning av hednisk och kristen vidskepelse. När konungar och hövdingar, biskopar och lärde fullt och fast trodde på trolldom och signerier, häxor och tomtar, näckar och skogsrån; ja, när religionen själv till största delen bestod av legender om Sankt Erik, Sankt Olof, Sankt Henrik, Sankt Hemming och otaliga andra helgon med deras reliker och underverken på deras gravar; vad kunde man vänta av det godtrogna folket, som med eller utan avsikt hölls i den grövsta okunnighet? Ingen lärer därför undra, att en gammal laxfiskare och en fattig mjölnaregosse. trodde på hednisktotyg i skogen likså visst som att Sankt Henriks ben hade botat bilnda och lama; och om förnäma herrars barn visste något mera än de, så  bestod deras större kunskap blott i ett förråd av sådana underliga släktsagor, som aldrig saknades och utgjorde en sorts ny trosartikel i de gamla riddareborgarna"

Jag vet att gamla råttor ha hvassa tänder.
Jag vet att den kvast, som blifvit sotig i ugnen, sköljs
icke ren med aftondagg. Jag vet att hjörnens ungar
icke gärna gå till det ide, där deras fader är dräpt.

Den benägne läsaren, som funnit så många oförklarliga,
för att ej säga öfvernaturliga händelser i denna
berättelse, skall kanske icke finna detta mera sällsamt,
än mycket annat. Tiden var så till sitt innersta genomträngd
af allt slags vidskepelse, hednisk och katolsk
vantro om hvarandra, att alla dessa företeelser hade
däri sin sanning och verklighet. Tron, som försätter
berg, är alltså i stånd att rubba naturens kända lagar,
och det som en tid eller en människa fullt och fast
tror, det är för den tiden och för den människan fullt
och fast verkligt.